Gamla testamentetJob
42 KapitelSV1917
Tillbaka till biblioteket

Poesi och vishet / Om denna bok

Job

Jobs lidande öppnar en lång diskussion om rättvisa, skuld och gränserna för förklaring. Hans vänner talar med tillförsikt, men slutet utmanar deras redogörelse för Gud. Följ de växlande rösterna utan att behandla varje tal som bokens slutliga svar.

Gamla testamentet42 KapitelSV1917
Börja läsa den här boken

EGEN REFLEKTION · INTE BIBELTEXT

Så kan du läsa boken

Lyssna på formen och orden. En dikt kan återvända till en bild, ett ordspråk kan skärpa en kontrast, och en ihållande konversation kan ge olika röster utrymme att tala. Läs en komplett enhet innan du bestämmer vilken rad som bär dess innebörd.

Var uppmärksam på vad en passage kan och inte kan göra anspråk på. Ett kort ord om ett mönster i livet är inte detsamma som en garanti för varje resultat. En bön som talas från nöd behöver inte låta som en bön som talas i firandet.

Bokens uppbyggnad

Använd konturen för att se den större rörelsen innan du sätter dig i ett kapitel. Varje avsnitt öppnas vid sitt första kapitel i läsaren.

  1. 01
    Kapitel 1–2

    Förlust och det första svaret

    Läs detta avsnitt
  2. 02
    Kapitel 3–31

    Job och hans vänner grälar

    Läs detta avsnitt
  3. 03
    Kapitel 32–37

    Elihu lägger till sin röst

    Läs detta avsnitt
  4. 04
    Kapitel 38–42

    Gud svarar och historien vänder

    Läs detta avsnitt

Läs de första raderna

BIBELTEXT · 1917 ÅRS BIBELÖVERSÄTTNINGJob 1:1–5

1 I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.

2Åt honom föddes sju söner och tre döttrar;

3och han ägde sju tusen får, tre tusen kameler, fem hundra par oxar och fem hundra åsninnor, därtill tjänare i stor mängd. Så var denne man mäktigare än någon annan i Österlandet.

4Och hans söner hade för sed att gå åstad och hålla gästabud, den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de sände då och inbjödo sina tre systrar att äta och dricka tillsammans med dem.

5När så en omgång av gästabudsdagar var till ända, sände Job efter dem för att helga dem; bittida om morgonen offrade han då ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte »Kanhända hava mina barn syndat och i sina hjärtan talat förgripligt om Gud». Så gjorde Job för var gång.

Öppna hela kapitlet

Hitta nästa kapitel

Välj ett kapitel nedan eller skriv numret.

En fråga att bära med dig

När slutar ett försök att förklara lidandet att lyssna till den som lider?

PLATS FÖR DINA EGNA ORD

En tanke att spara.

Sparas bara i den här webbläsaren på den här enheten. Dina ord skickas inte till oss. Om du rensar webbläsardata försvinner anteckningarna.

Skriv några ord när du vill.