Jeremia utmanar falsk säkerhet medan Jerusalem går mot en katastrof. Hans sorg och konflikter hör till budskapet, inte bara dess bakgrund. Varningar om upprotning står vid sidan av löften om återkomst och ett förbund skrivet på hjärtat.
Fråga vem som talar, vem som blir tilltalad och vad som rör passagenamnen. Profetisk skrift kan röra sig mellan varning, anklagelse, löfte och hopp. Lägg märke till dessa förändringar snarare än att ge varje stycke samma ton.
Ge bilder utrymme att arbeta inom sin omgivning. Läs det omgivande avsnittet innan du applicerar en linje till en nutid händelse, och hålla en anteckning om referenser eller frågor som behöver mer studier. En ärlig fråga är mer användbar än en påskyndad säkerhet.
Bokens uppbyggnad
Använd konturen för att se den större rörelsen innan du sätter dig i ett kapitel. Varje avsnitt öppnas vid sitt första kapitel i läsaren.
BIBELTEXT · 1917 ÅRS BIBELÖVERSÄTTNINGJeremia 1:1–5
1 Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land.
2Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs, tid, i hans trettonde regeringsår,
3Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsår, då Jerusalems invånare i femte månaden fördes bort i fångenskap.
4HERRENS ord kom till mig; han sade:
5»Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig; jag satte dig till en profet för folken.»
Var hör du sorg inom en varning, i stället för tillfredsställelse över en annan människas misslyckande?
PLATS FÖR DINA EGNA ORD
En tanke att spara.
Sparas bara i den här webbläsaren på den här enheten. Dina ord skickas inte till oss. Om du rensar webbläsardata försvinner anteckningarna.
Skriv några ord när du vill.
Läs vidare tillsammans med boken
Profeterna
Jesaja
Varningar om orättvisa och missriktad tillit står vid sidan av visioner om fred, tröst och förnyad skapelse. Boken rör sig genom dom och hoppet om återställelse. Följ hur dess bilder av helighet, tjänaren och ett samlat folk utmanar lätt förtroende för makten.
Fem dikter sörjer ett ödelagt Jerusalem. Rösterna beskriver hunger, övergivenhet och sökandet efter barmhärtighet utan att rusa förbi deras smärta. Ett uttalande av hopp i mitten tystar inte de rop som följer; samlingen slutar med en vädjan.