Gamla testamentetKlagovisorna
5 KapitelSV1917
Tillbaka till biblioteket

Profeterna / Om denna bok

Klagovisorna

Fem dikter sörjer ett ödelagt Jerusalem. Rösterna beskriver hunger, övergivenhet och sökandet efter barmhärtighet utan att rusa förbi deras smärta. Ett uttalande av hopp i mitten tystar inte de rop som följer; samlingen slutar med en vädjan.

Gamla testamentet5 KapitelSV1917
Börja läsa den här boken

EGEN REFLEKTION · INTE BIBELTEXT

Så kan du läsa boken

Fråga vem som talar, vem som blir tilltalad och vad som rör passagenamnen. Profetisk skrift kan röra sig mellan varning, anklagelse, löfte och hopp. Lägg märke till dessa förändringar snarare än att ge varje stycke samma ton.

Ge bilder utrymme att arbeta inom sin omgivning. Läs det omgivande avsnittet innan du applicerar en linje till en nutid händelse, och hålla en anteckning om referenser eller frågor som behöver mer studier. En ärlig fråga är mer användbar än en påskyndad säkerhet.

Bokens uppbyggnad

Använd konturen för att se den större rörelsen innan du sätter dig i ett kapitel. Varje avsnitt öppnas vid sitt första kapitel i läsaren.

  1. 01
    Kapitel 1–2

    En stad sörjer

    Läs detta avsnitt
  2. 02
    Kapitel 3

    Brist och ett bräckligt hopp

    Läs detta avsnitt
  3. 03
    Kapitel 4–5

    Kommer ihåg förödelse, ber om förnyelse

    Läs detta avsnitt

Läs de första raderna

BIBELTEXT · 1917 ÅRS BIBELÖVERSÄTTNINGKlagovisorna 1:1–5

1Huru övergiven sitter hon icke ,[1] den folkrika staden! Hon har blivit lik en änka. Hon som var så mäktig bland folken, en furstinna bland länderna, hon måste nu göra trältjänst.

2Bittert gråter hon i natten, och tårar rinna utför hennes kind. Ingen finnes, som tröstar henne, bland alla hennes vänner. Alla hennes närmaste hava varit trolösa mot henne; de hava blivit hennes fiender.

3Juda har måst gå i landsflykt efter att hava utstått elände och svåra vedermödor; hon bor nu bland hedningarna och finner ingen ro. Alla hennes förföljare hava fallit över henne, mitt i hennes trångmål.

4Vägarna till Sion ligga sörjande, då nu ingen kommer till högtiderna. Alla hennes portar äro öde, hennes präster sucka. Hennes jungfrur äro bedrövade, och själv sörjer hon bittert.

5Hennes ovänner hava fått övermakten, för hennes fiender går allt väl. Ty HERREN har sänt henne bedrövelser för hennes många överträdelsers skull. Hennes barn hava måst gå i fångenskap, bortdrivna av ovännen.

Öppna hela kapitlet

Hitta nästa kapitel

Välj ett kapitel nedan eller skriv numret.

En fråga att bära med dig

Vad blir möjligt när sorg tillåts tala utan en snabb lösning?

PLATS FÖR DINA EGNA ORD

En tanke att spara.

Sparas bara i den här webbläsaren på den här enheten. Dina ord skickas inte till oss. Om du rensar webbläsardata försvinner anteckningarna.

Skriv några ord när du vill.