Ögon för det goda

¹ Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

²Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

³han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

⁴han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

⁵han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

¹⁶Faren icke vilse, mina älskade bröder.

¹⁷Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.

¹⁸Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.

¹¹Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.

¹²Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd

¹³och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»

¹⁴När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.

¹⁵Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst

¹⁶och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.

¹⁷Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?

¹⁸Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»

¹⁹Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»

¹²Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.

¹³Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.

¹⁴Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.

¹⁵Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.

¹⁶Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

¹⁷Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

¹⁶Varen alltid glada.

¹⁷Bedjen oavlåtligen.

¹⁸Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.

¹⁹Utsläcken icke Anden,

²⁰förakten icke profetisk tal,

²¹men pröven allt, behållen vad gott är,

²²avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.

²³Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så att hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.

²⁴Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

¹⁰Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på mitt bästa. Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden icke tillfälle att göra något.

¹¹Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag är.

¹²Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i överflöd. Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig; jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.

¹³Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

¹⁴Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt betryck.

¹⁵I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att räkning kunde föras över »utgivet och mottaget».

¹⁶Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och två gånger vad jag behövde. --

¹⁷Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder själva till godo.

¹⁸Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått. Jag har fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, »en välbehaglig lukt», ett offer som täckes Gud och behagar honom väl.

¹⁹Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.

²⁰Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.