Att finna stillhet

¹En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

²han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

³han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

⁴Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

⁵Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

⁶Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

²⁵Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

²⁶Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁷Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

²⁹och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

³¹Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

³²Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

³³Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

³⁴Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.» [1] Se Fader vår i Ordförklaringarna. [2] Se Mamon i Ordförklaringarna.

²⁵Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder.

²⁶Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jag har sagt eder.

²⁷Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; icke giver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare icke oroliga eller försagda.

⁴Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder.

⁵Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren är nära!

⁶Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.

⁷Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

⁸För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt sådant.

⁹Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara med eder.

²Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

³Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

⁴om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

⁵En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

⁶Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

⁷Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

⁸HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁹Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

¹⁰Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

¹¹»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

⁶Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.

⁷Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.

⁸Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.

⁹Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidanden vederfaras edra bröder här i världen.

¹⁰Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet i Kristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna, stödja, styrka och stadfästa eder.

¹¹Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.

²⁸Kommen till mig, I alla som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro.

²⁹Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'.

³⁰Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.»